Hugh Hefners livsväg [infografik]

Vila i fred Hugh Hefner

PRESENTERAS AV VPORN.COM.

GILLAR DU INFOGRAFIKEN? Bädda in den på din webbplats

Kopiera och klistra in koden nedan:

 Visa fullständig version (via Vporn.com )

 

Till minne av Hugh Hefner, grundaren av Playboy, satte vi ihop en infografik som följer Hefs livsväg.

Det var förra onsdagen när en chockerande nyhet träffade Hefs bortgång. Han var 91. Du kan läsa mer om det, liksom hur Hef kommer ihåg av porrstjärnor i en artikel som vi publicerade dagen därpå. Men jag är säker på att ni alla redan är väl bekanta med de sorgliga nyheterna.

Mitt första möte med Playboy är ganska suddigt. Jag var nog tio eller något. När vi fortfarande bodde hos mina föräldrar hade huset vi bodde i flera vindar. Den här var speciell, precis ovanför garaget och endast tillgänglig med en stege. Av någon anledning gillade jag alltid att umgås där uppe. Ensam.

Jag kommer inte helt ihåg det helt, men det fanns massor av sand i stora fat som jag älskade att leka med och gjorde en hel massa röra ur den. Det fanns också massor av plattor som jag använde för att konstruera Gud vet vad. Och bryta dem också.

Innan jag hittade den här specialboxen gick det antagligen ett år eller vad som helst. Tja, där var det, en kartonglåda som jag upptäckte bakom röran. Varje barn är väldigt lockat av röran och stökighet. Jag vet inte vad som är fallet men jag var inte annorlunda. Jag blev alltid fascinerad när jag såg en stor hög med saker av alla slag. Men jag var aldrig en hamstrare.

Hur som helst, jag öppnade lådan och det fanns alla slags tidskrifter staplade ovanpå varandra. Jag hade ingen aning om vad de handlade om och självklart tog jag ut den översta. När jag väl började bläddra bland sidor fick jag reda på att den är full av nakna kvinnor.

Att vara i de år då jag började lära mig vad jag verkligen har min kuk för, naturligtvis, växte jag omedelbart en boner. Och så här snubblade jag först över Playboy. Du gissade det, de följande månaderna tillbringade jag mina eftermiddagar på vinden och trivdes.

Det var riktigt säkert eftersom ingen kunde hitta dig. För att inte tala om, när någon fick reda på var du är och innan de var uppe, hade du redan ordnat allt. För alla spelade jag med sanden och brickorna, men i verkligheten spelade jag med min pecker.

Men då hände något mystiskt konstigt. Den här dagen när jag kom hem från skolan och rusade till vinden var lådan inte längre. Någon tog det.

Fram till denna dag vet jag fortfarande inte vem som tog lådan full av Playboy-tidningar. Jag siktade faktiskt aldrig på att lösa mysteriet men jag är på något sätt säker på att det var min far. Vem annars, eller hur? Eller kanske min bror i hemlighet visste om den här platsen också. Men han var en nörd och lämnade sällan rummet och gick ut.

Allt jag kan säga är, tack, pappa, för att du gömde dem där uppe. Jag vet inte när skulle jag först få möjlighet att bläddra igenom tidningen annars. Kanske är det anledningen till att jag blir en sådan perv som jag är idag. Om det inte vore för Playboy-tidningarna, kanske jag inte ens är här idag och skriver om dem.